Historia Under åren 874-930 anlände de första ättlingarna till dagens isländska fårhund på Island. Hunden fördes till ön med Islands första nybyggare från Skandinavien, och den spelade en viktig roll för människornas överlevnad. Ättlingarna till den isländska fårhunden var oumbärliga i arbetet med att valla gårdarnas djur och med tiden anpassades de till den isländska miljön och de isländska lantbruksmetoderna. Trots att hunden har fyllt en viktig roll för människorna på Island, har den inte alltid varit älskad. Från att mer eller mindre varenda människa på Island haft en hund vid sin sida, till att de isländska hundarna var på gränsen till utrotning.
Isländska fårhund i Sverige De första isländska fårhundarna kom till Sverige från Island på 1970-talet, dock så blev det inga valpar från dessa individer. Det var inte förrän 1985 som de första 2 kullarna föddes i Sverige. Föräldradjuren till dessa valpar var importer från Norge. Rasen har alltid varit numerärt liten i Sverige, det föds mellan 50-90 valpar per år, och antalet nu levande isländska fårhundar i Sverige är omkring 1000 individer.
Rasklubben Svenska Isländsk Fårhund Klubben, SIFK, som från början hette Islandshunden Sverige, skapades av en liten grupp engagerade människor som verkligen brann för den isländska fårhunden. Klubben bildades år 1990 och ingick då i Specialklubben för spetsar och dvärghundar. Idag är SIFK en egen specialklubb med huvudsyfte att bevara och utveckla den isländska fårhunden. Klubben är byggd på medlemmars intresse och engagemang för rasen därav är varje medlem viktig. Livet med isländsk fårhund Dagens isländska fårhund härstammar från hundar vars syfte var att vara en gårds- och vallhund. Egenskaperna som behövdes för att fylla dessa syften lever troligen än idag kvar i våra isländska fårhundar och är viktiga egenskaper att bevara. Livet på Island med alla med- och motgångar har lett till en tålig och uthärdlig hund. Den isländska fårhunden ska till sättet vara alert, självsäker, tillitsfull, mild och livlig. Uttrycket skall vara vänligt, intelligent och glatt. Rasen är frisk, härdig och aktiv, och trivs gott i den engagerade ägarens sällskap. Den isländska fårhunden är alltid med när det något händer, men är annars lugn. Att äga en isländsk fårhund kan bjuda på många speciella och roliga händelser. Många ägare kan berätta om hundarnas egenheter och upptåg. Som ägare till en isländsk fårhund får du vara beredd på ett långt hundliv då det inte är ovanligt att det blir 15 år eller mer.
Gårds - och vallhunden Gårdshunden har till uppgift att vakta och fösa bort främmande djur från gården samt hålla gårdens betande tamdjur borta från husbehovsodlingar i gårdens närhet. Bland annat ser de till att lammen hålls skyddade från korpar och rovfåglar under den intensiva lamningstiden. För att lyckats skrämma inkräktare på flykten använder hunden sitt skall för att ge eftertryck åt sin handling. Det är också den vaktande egenskapen som hunden visar upp då främmande människor närmar sig gården, dock på ett något annorlunda vis. Den intensitet som hunden visar då det gäller att fösa bort djur ska inte vara uttalad då det gäller människor. Det innebär att den isländska fårhunden möter främmande människor som kommer till gården, ofta i full fart och skällande. Den får dock inte ta till brösttoner genom att hotfullt morra eller bita för att fösa bort människor.
Vallhundens uppgift är att vara bonden till hjälp när det gäller att samla in och driva alla djur i en flock. Arbetet handlar om att driva flocken, eller enstaka djur, i förhållande till tillexempel föraren, gården eller flocken. Detta kallas för att balansera flocken. En hund behöver ha anlag för att kunna valla, men det betyder inte att alla med anlag lyckas göra det. En ägare som kan grunden i vallning, beteenden hos de djur som ska flyttas och som kan använda hundens signaler och kapacitet, får en användbar arbetskamrat oavsett det gäller får, hästar eller kor. För att kunna valla krävs att hunden har förmågan att överblicka situationen, förmåga att kunna sortera flera inkommande signaler på en gång och värdera vilken handling situationen bör följas av. Det finns inget klart samband mellan en tamdjursjagande hund och en god vallhund.
Rasens tillhörighet är nordliga vallande spetsar, sektion 3 under grupp 5. Den är Islands enda egna hundras och tillhör Islands kulturarv.
Från Rasstandarden:
Ursprungsland/ hemland Island
Användningsområde Vallhund
FCI-klassifikation Grupp 5, sektion 3
Bakgrund/ändamål Isländsk fårhund är Islands nationalras. Den är ättling till de hundar som de ursprungliga nybyggarna, vikingarna, hade med sig (åren 870–930). Den isländska fårhunden och dess sätt att arbeta har anpassats efter terräng och lantbruksmetoder. Rasen blev en viktig hjälp för islänningarna i deras hårda kamp för att överleva under århundradena. Hundarna har varit oumbärliga i arbetet med att valla gårdarnas djur och i de dagliga sysslorna.
Helhetsintryck Isländsk fårhund är en nordisk vallande spets. Den ska vara något under medelstorlek, kraftig och ha upprättstående öron och ringlad svans. Sedd från sidan ska hunden vara rektangulär. Uttrycket ska vara vänligt och milt, intelligent och glatt. Det rastypiska temperamentet är självsäkert och livligt. Två hårlagstyper förekommer: korthårig och långhårig. Båda varianterna ska ha tjock päls som ska vara mycket vädertålig. Könsprägeln ska vara tydlig.
Uppförande/karaktär Isländsk fårhund ska vara en härdig och smidig vallhund, som driver med skall. Den är en synnerligen användbar vallhund för att valla och flytta fårflockar och andra djurslag. Det ligger i den isländska fårhundens natur att vara mycket alert och den välkomnar entusiastiskt besökare utan att visa aggressivitet. Rasen är gladlynt, vänlig, nyfiken, lekfull och självsäker med ett milt temperament.
