Resultat ang. forskningsstudien om MDR1-mutationen som genomfördes sommaren 2025.
Förra våren startade Hugo Jakobsson, en student vid SLU, ett arbete om vår isländska fårhund. Målet var att undersöka om den svenska population bar på mutationen MDR1. Mutationen innebär att hunden är överkänslig mot vissa läkemedel (som t ex avmaskningsmedlet Ivomec) vilket kan utgöra en allvarlig hälsorisk för den enskilda hunden.
Erbjudandet om att delta i studien gick ut genom vår hemsida och Facebookgrupp och 130 prover från olika individer inom Sverige analyserades. Ingen av dessa prover visade på mutationen.
Här nedan kan du se populärvetenskaplig sammanfattning om studien. Vi kommer att lägga upp länk till studien i sin helhet när den finns tillgänglig.
Hugo tackar stort för vårt deltagande!
Svar skickad från Hugo som genomfört studien.2026-02-20. Studien är nu avslutad och resultaten är färdigställda! Totalt fick vi in prover från 130 individer av rasen och vi har glädjen att meddela att vi inte har kunnat påvisa mutationen hos någon av dessa individer vilket med största sannolikhet innebär att mutationen inte finns hos rasen Isländsk fårhund i Sverige! Den fullständiga versionen av studien kommer komma upp på SLUs hemsida för examensarbeten https://stud.epsilon.slu.se/, förhoppningsvis inom de närmsta veckorna. För att hitta studien när den kommit upp kan ni antingen söka på mitt namn, Hugo Jakobsson, eller på titeln av arbetet, "ABCB1-mutation – Kartläggning av mutationen hos isländsk fårhund i Sverige".
P-glykoprotein, ofta förkortat till P-gp, är ett protein som finns i ett flertal av kroppens celler. En lokalisation i kroppen där P-gp fyller en viktig funktion är över blod-hjärnbarriären, där det förhindrar främmande ämnen att ta sig över till hjärnan. Proteinet sitter i cellmembran och transporterar främmande ämnen inuti cellen ut från cellen. En mutation i genen ABCB1 (ATP binding cassette, subfamily B member 1), även kallad MDR1 (Multidrug Resistance 1), som kodar för detta protein har tidigare upptäckts hos ett flertal olika hundraser, framför allt hos collies. Denna mutation som ofta kallas ABCB1-1∆ ger upphov till ett icke funktionellt protein, vilket leder till att vissa ämnen och läkemedel kan ta sig över blod-hjärnbarriären i högre utsträckning än vad som är önskvärt. Detta kan leda till ödesdigra konsekvenser. Ett läkemedel som pekas ut som speciellt farligt är ivermektin, ett läkemedel mot parasiter. Vid behandling med ivermektin av hundar med mutationen har rörelseförändringar, koma och i sällsynta fall även dödsfall rapporterats. Isländsk fårhund är en hundras som har sitt ursprung på Island. Rasen har ingen nära genetisk koppling till collie-raser eller andra raser vilka typiskt associeras med mutationen i ABCB1 genen. Trots detta har djurägare upplevt starka reaktioner vid behandling med vissa läkemedel som hade kunnat förklaras genom denna mutation. Detta eftersom flera av läkemedlen som använts normalt sett transporteras ut ur cellen med hjälp av P-gp. Syftet med detta arbete är att utreda ifall ABCB1-1∆ förekommer hos isländsk fårhund och om så är fallet kan resultatet bidra till anpassning av behandlingsregimer. För att undersöka detta samlades prover in från 130 individer av rasen. Det är ungefär 10,8% av de 1201 individer som fanns registrerade i Sverige år 2024. Djurägare svabbade insidan av kinderna på sina hundar och skickade in topsen till SLU. Från dessa tops framrenades DNA. DNA-prover genomgick därefter en process som kallas för PCR, vilken skapar väldigt många kopior av DNA:t. Samtidigt som detta sker analyseras förekomsten av mutationen med hjälp av fluorescerande ämnen vilka enbart avger ljus när mutationen förekommer. Liknande ämnen användes för att upptäcka den normala varianten av genen. Hundar bär på två uppsättningar av genen, en som kommer från modern och en från fadern. I och med detta finns det tre olika uppsättningar som individer kan ha. Antingen bär hunden på två muterade gener, så kallad homozygot. En annan möjlighet är att hunden bär på en muterad gen och en normal gen, så kallad heterozygot. Det tredje alternativet är att hunden bär på två normala gener. Sjukdomen kan ge ökad risk för biverkningar även hos heterozygota hundar, men de allvarligaste fallen ses hos de homozygota hundarna. Efter analys av de 130 hundarna framkom att ingen av dem hade någon muterad gen. Detta resultat visar att sannolikheten att någon hund i den svenska populationen av rasen bär på mutationen är otroligt låg. Eftersom den isländska fårhunden inte är nära besläktat till de hundar som normalt bär på den muterade genen är detta resultat inte helt oväntat. En möjlig tanke om hur isländsk fårhund trots detta skulle bära på mutationen är ifall en hund med mutationen från en annan ras parat sig med en isländsk fårhund och denna avkomma spred sig vidare till nästkommande generationer av isländsk fårhund. I och med detta studieresultat kan denna tanke dock uteslutas. Problemet att vissa hundar har upplevt biverkningar vid läkemedelsbehandling kvarstår dock. Den mest sannolika anledningen bakom dessa effekter är individuella variationer i hur individen hanterat läkemedlet. Läkemedel avlägsnas från kroppen genom bland annat lever och njurar. Om dessa fungerar sämre hos en individ kan därmed utsöndringen av läkemedel fördröjas, vilket innebär att effekten av dem kvarstår längre och ibland även blir kraftigare. Ytterligare faktorer som ålder, kost och samtidig medicinering med andra läkemedel kan även påverka risken för biverkningar. Det är inte omöjligt att den isländska fårhunden trots detta resultat skulle kunna bära på en mutation i genen, men på en annan lokalisation än den mutation som tidigare har upptäckts. Analysmetoden i denna studie hittar bara mutationen om den befinner sig på precis det ställe som tidigare beskrivits hos collie. För att hitta en eventuell ny mutation behöver genen kartläggas hos en individ som har upplevt biverkningar, och sedan jämföra det utseendet med normala gener hos andra hundar. Det är dock som tidigare nämnts mer sannolikt att biverkningar som uppkommit förklaras av individuella variationer hos dessa individer. Med denna studies resultat dras slutsatsen att behandlingsrekommendationer för isländsk fårhund inte behöver uppdateras för att ta risken med ett bristande P-gp i beaktande. Inte heller behöver avelsarbetet förändras på något sätt för att minska risken för sjukdom när det kommer till just denna mutation.
Tidigare forskningsstudier
Tidigare forskningsstudier
MDR1 mutation - 2025
Erbjudande att delta i forskningsstudie Anmälan till projektet är öppen till och med 30 maj 2025. Ni som anmält er till forskningsstudien och fått hem provkitet, skicka in senast den 22 augusti.
Mutation på genen MDR1 (Multidrug Resistance 1) har länge varit en fråga som diskuterats mellan hundägare och mellan veterinärer. En mutation på den genen kan innebära att hjärnan riskerar att påverkas negativt/skadas eftersom en större mängd skadliga kemikalier tillåts passera genom blod-hjärnbarriären. Konsekvensen betyder att individen har en ökad känslighet mot vissa läkemedel.
Än så länge har studier på rasnivå endast gjorts på några raser. Hos collie och collie-relaterade raser har man kunnat påvisa mutationen på så pass många individer att veterinärer vidtar försiktighetsåtgärder bl. a. vid behandling av vissa parasitbekämpande läkemedel på samtliga individer inom de raserna. Dock förhåller det sig så att inte alla individer inom de drabbade raserna har mutationen.
På rasnivå har SIFK/AK inte fått några säkra indikationer på att MDR1-mutationen förkommer hos isländsk fårhund. Men nu vill en student vid SLU i sitt examensarbete undersöka förekomsten av mutationen hos isländsk fårhund. För att få ett svar på om mutationen är utbredd inom vår ras finns ett intresse att så många isländska fårhundar som möjligt blir testade inom många olika familjegrupper.
Vi uppmuntrar därför er ägare att delta i studien.
Vi hänvisar alla vidare frågor och funderingar till Hugo Jakobsson som driver projektet. Kontakt till honom, mer information och anmälan till studien hittar du via knappen nedan.
Forskningsstudie avslutad SIFKs medlemmar har fått ett erbjudande om att deltaga i en forskningsstudie, se informationen nedan!
Hundfoder och hjärtsjukdom
Vilket är egentligen sambandet mellan hundfoder och hjärtsjukdom? - Vill ni bidra till forskningen? För flera decennier sedan beskrevs det att katter kunde utveckla sjukdom om de inte fick tillräckligt av taurin i sin kost. Två av de allvarliga sjukdomarna man ofta såg hos katter med taurinbrist var en hjärtsjukdom kallad dilaterad kardiomyopati (DCM) där hjärtmuskeln försvagas vilket på sikt leder till hjärtförstoring och hög risk för att utveckla hjärtsvikt samt blindhet då cellerna i ögonbotten skadats. När detta samband kunde påvisas började kommersiella kattfoderproducenter komplettera med taurin i sina foder och sjukdomarna blev därefter mycket mindre vanliga.
Det finns nu bevis för att taurinbrist hos hund, precis som hos katt, kan leda till hjärtsjukdomen DCM. Till skillnad från katter, anses hundar själva ha förmågan att producera taurin till en viss grad. Detta gör det svårare att dra slutsatser rörande fodrets betydelse för utvecklingen av sjukdomen, eller om andra faktorer såsom släktskap, också har en inverkan. De hundar som utvecklar taurinbristorsakad DCM kan i vissa fall bli fullt återställda om taurinnivåerna normaliseras med dietärt taurintillskott. Detta har gjort att vi ställt oss frågan: Hur är taurinnivåerna i blodet hos olika hundar som utfodras med samma typ av diet och har det olika taurinnivåer någon inverkan på deras hjärtfunktion?
Undersökning och blodprov Baserat på vilket foder din hund äter kommer ni få möjligheten att vara med i studien. Vid deltagande i studien, vilket är kostnadsfritt, kommer din hund genomgå en ultraljudsundersökning av sitt hjärta för att undersöka dess struktur och funktion, elektrokardiografi (EKG) för att bedöma hjärtats elektriska aktivitet och blodprovstagning för att analysera taurinnivåerna i blodet. Detta utförs vid ett besök på Universitetsdjursjukhuset i Uppsala.
Kontakt Veterinärstudent:Jonathan Hober Detta är en del av mitt examensarbete i veterinärmedicin på Sveriges Lantbruksuniversitet. Ni når mig via min mailadress:[email protected] Handledare: Professor Jens Häggström vid Sveriges Lantbruksuniversitet Biträdande handledare: Karin Kriström legitimerad veterinär och doktorand i veterinärmedicin vid Sveriges Lantbruksuniversitet
Bilden visar Jonathan och handledaren Jens när de undersöker hjärtat på en hund med ultraljud.
