Checklista inför parning

 Är du intresserad av att para din tik eller hane?
SIFK vill att fler isländska fårhundar ska gå i avel för att minska förlusten av genetisk variation.
Dock så finns det många saker som bör beaktas innan man tar en kull på sin hund. 

​Rasklubben har inga krav för att få registrera valpar utan punkterna under är rekommendationer som klubben önskar att man följer, så rasen kan fortsätta vara frisk och sund. 

Mentalitet 

Känd mentalstatus

Hälsa

Känd höftledsstatus 
Känd ögonstatus

Vallanlag

Vallanlagstestad (NHAT) eller
vallanlagsbeskriven

Exteriör 

Utställd i öppen klass på officiell utställning

​Släktskap

Inavelsgrad max 6,25 %  helst omkring 2,5 %

Övrigt

 RAS - Rasspecifik avelsstrategi för Isländsk fårhund 

Rasstandard för Isländsk fårhund

Domarkompendium

​Avelsdjur över 2 år

​5 kullar eller 25 st valpar per avelsdjur​

Har ni frågor är ni välkomna att kontakta avelsansvariga på: avel@islandshunden.se 

Annat matnyttigt

SKK uppfödningsguide

Jordbruksverket

Fördjupande dokument

 

Mentalitet

​Det rastypiska temperamentet för en isländsk fårhund är självsäkert och livligt.
Uttrycket ska vara gladlynt, vänlig, nyfiken, lekfull med ett milt temperament. 
Det ligger i rasens natur att vara mycket alert och välkomnar entusiastiskt besökare utan att vara aggressiv.

För att utvärdera det tilltänkta föräldradjurets mentalitet kan man välja mellan två så kallade beskrivningar. Dessa är Svenska Brukshundsklubbens Mentalbeskrivning hund (MH) och SKKs Beteende- och personlighetsbeskrivning hund (BPH).
Båda beskrivningar bygger på att man går en bana med ett antal moment där en beskrivare beskriver hundens reaktion och förmågan till avreaktion i varje enskilt moment.

MH är ett verktyg som har använts länge för att beskriva en enskild hunds egenskaper samt som underlag för avelsarbete för i första hand bruksraser.
BPH är utformat för att passa alla hundar och hjälper hundägare att lära känna sin hund och är även det ett värdefullt verktyg i avelsarbete.
 
SIFK har använt MH för att utvärdera mentalitet sedan mitten av 90-talet.
BPH har använts som utvärderingsverktyg sedan 2012, då de första hundarna beskrevs.
 
För att delta i någon av ovannämnda beskrivningar skall hunden vara minst 12 månader gammal, ID-märkt och vaccinerad. 
 
SIFKs prioritering:
SIFK vill att så många hundar som möjligt mentalbeskrivs så att mentala förändringar i rasen ska kunna uppfattas.

Moment i MH

Kontakt/socialitet - hundens reaktioner via kontakt och samarbete med en främmande människa.

Lek/lekfullhet - hundens vilja att samarbeta med en människa med en leksak.

Jaktlust/Förföljande - hundens intresse att följa efter bortflyende föremål.

Aktivitet - hur hunden beter sig i ett passivt tillstånd.

Nyfikenhet/intresse - hundens nyfikenhet, vilja och mod att lämna sin ägare för att undersöka det som nyss hänt och eventuellt vara aktiv med vad som kan ha uppfattats som skrämmande.

Rädsla - Det kan vara rationellt för hunden att bli rädd om den utsätts för ett plötsligt hot ex. uppflygande overall. Dock så är det också viktigt att rädslan släpper när överraskningen/hotet upphör och att hunden slappnar av och kanske till och med visar nyfikenhet för det som skett.

Hot - Se hur hunden står emot hot. Hotet utgörs av funktionärer klädda som spöken som närmar sig hunden och förare. Vill den försvara sig eller sin förare? Visar hunden något intresse till att undersöka hotet efter att hotet har upphört?

Skott - Se hur skottberörd är hunden både under lek med ägaren och i passivt tillstånd.

Moment i BPH

Främmande person - benägenheten att ta kontakt med en främmande person.

Föremålslek - lusten till föremålslek.

Matintresse - hur mycket hunden är villig att jobba för att nå sina matbitar och hundens allmänna intresse för mat.

Överraskning - hur arg och rädd hunden blir vid plötslig händelse men också hur lätt den har att övervinna en negativ känslomässig upplevelse.

Skrammel - undersöka hundens rädsla för ljud.

Närmande person - mäta hundens reaktioner i möte med människa (funktionär klädd i kappa, bredbrättad hatt och mörka solglasögon) i situationer som ur hundens perspektiv kan upplevas som avvikande.

Underlag - mäta eventuell osäkerhet för att gå på annorlunda underlag.

Skott - dokumentera eventuell reaktion vid skott, om det väcker positiv förväntan eller kanske osäkerhet.

Läs mer om MH

Läs mer om BPH

 

Hälsa

Den Isländska fårhundens hälsostatus är mycket god. Det är inte ovanligt att hundarna uppnår en, i hundsammanhang, hög ålder. Det finns inga rasbundna sjukdomar i rasen.

 

Höftledsdysplasi (HD)

Höftledsdysplasi innebär att ledskålen är för grund, vilket leder till att höftledskulan får ett otillräckligt stöd och leden blir ostadig.
Instabiliteten i höftleden vid dysplasi leder till broskförslitning och benpålagringar. Lårbenshuvudet blir också mer eller mindre deformerat, dels beroende på graden av dysplasi, dels på grund av hundens kroppsvikt.

Hundar med lindrigare grad av HD behöver inte ha några smärtor och graden HD står inte alltid i proportion till den enskilda hundens problem.
 
För att få en uppfattning om hundens höftledsstatus används HD – röntgen, vilket kan göras tidigast från 12 månaders ålder.
 
För att boka en HD-röntgen:
1. Beställ röntgenavläsning på https://www.skk.se/bestall-rontgenavlasning
2. Boka tid hos vald veterinär för röntgen

När röntgen är utförd skickas bilden till SKKs veterinärer som läser av bilden, hundägaren får svaret via e-post.
 
SIFKs prioritering:
SIFK rekommenderar HD-status A eller B för hundar som skall användas i avel och vill att så många hundar som möjligt HD-röntgas för att kunna göra en korrekt bedömning av laget i rasen.
 
Hundar med HD-status C kan användas i avel men då bör det andra föräldradjuret ha HD-status A.
SIFK har beslutat att acceptera detta för att inte viktig genetisk variation i rasen skall gå förlorad.

---

 

Ärftliga ögonsjukdomar - Katarakt

Katarakt eller, grå starr, är en grumling i ögats lins och kan i svårare fall leda till blindhet.
Vissa kataraktformer har ett typiskt utseende och en karakteristisk debutålder och förkommer i vissa raser.
 
Katarakt kan utvecklas i hunden vid olika åldrar, från valp till senior, men det är när en hund utvecklar katarakt i tidig ålder, det vill säga. valp, unghund eller ungvuxen, som den kan vara ärftlig.
Katarakt hos äldre hundar är ”naturlig” på grund av linsens åldrande.
  
SIFKs prioritering:
SIFK vill att så många hundar som möjligt ögonlyses för att kunna göra en korrekt bedömning och ett gott underlag för att utreda eventuell arvsgång av katarakt inom rasen.
 
Möjligheten till att göra en korrekt bedömning gällande arvsgång hos isländsk fårhund ökar med antalet ögonlysta hundar. Det är därför viktigt att inte bara avelsdjuren och släktingar ögonlyses utan en så stor slumpmässig vald andel av rasen som möjligt.

SIFK rekommenderar att ögonlysningsresultatet är ”visar inga tecken på ärftlig sjukdom” för hundar som skall användas i avel.

​Kryptorkism & Monorkism

Saknas båda testiklarna i pungen är hunden kryptorkid, saknas en testikel är hunden monorkid.
I normala fall ska testiklarna hos en hanhund ha vandrat ner till pungen efter 6 månaders ålder. Defekter i testiklarnas nervandring till pungen leder till att den ena eller båda testiklarna är belägna i ljumsken eller bukhålan.
 
Arvsgången är recessiv och könsbunden i och med att tikarna inte visar någon defekt men kan vara bärarare av anlaget.

Med den information vi har om kryptorkism i rasen har det varit, och i viss mån är, ett av hoten mot rasens fortlevnad.
Tidigare undersökningar, som endast bygger på uppfödarnas frivilliga information, har visat på en hög andel kryptorkism.
Detta är en tydlig signal till oss om att det är ett område vi bör följa upp och få mer information om.
Från övriga länder inom det internationella samarbetet, Icelandic Sheepdog Cooperation (ISIC) har vi fått samma signaler.
 
SIFKs prioritering:
SIFK behöver mer information om kryptorkism och uppmanar uppfödare, och hundägare, att rapportera in sina kull, eller sin hunds status, till klubbens avelsansvarige: avel@islandshunden.se.
 
När du rapporter din kull redovisa hela kullen med antal hanar/tikar, registreringsnummer, namn och födelsedatum samt vilka hanar som är friska/kryporchida.

 

Vallanlag

Den isländska fårhunden är en gårds- och vallhund.

Gårdshundens uppgift har varit att övervaka gården, uppmärksamma främmande personer samt att hålla boskap och vilt borta från gården. Det finns några viktiga ord i rasstandarden: ”utmärkt vakthund utan att vara aggressiv”,ett aggresivt beteende är otypiskt för en isländsk fårhund.
 
Vallhundens uppgift är att vara bonden till hjälp när det gäller att samla in och driva alla djur i en flock. Arbetet handlar om att driva flocken, eller enstaka djur, i förhållande till något, att balansera flocken.
Det kan vara i förhållande till föraren, gården eller flocken.
 
Det krävs att hunden har en överblick av situationen. Att den har förmågan att sortera flera inkommande signaler på en gång och värdera vilken handling som en situation bör följas av.
Signalerna är dels de som kommer från de vallade djuren, men också om den kommunikation som kan behövas mellan hund och förare. För detta krävs att hunden kan kommunicera, har samarbetsförmåga och är intresserad av att vara sin ägare till lags.
 
En vallande isländsk fårhund behöver sin uppmärksamhet och energi, sitt mod och sin självständighet i arbetet med får. Den behöver också vara mentalt balanserad, kommunikativ (gå att dressera) och terrängmedveten. Då kan den förflytta djur på ett tids- och energisparande sätt och låta bli att i onödan stressa djur som vallas.
En överilad handling av en stressad hund kan resultera i att en bonde förlorar några av sina djur, över en bergskant eller ner i flod.
 
Genom avel har man lyft fram de individer som har uppfyllt dessa uppgifter, därför är det viktigt att man inte glömmer bort vikten av egenskaperna som kommer med att vara en gårds- och vallhund i dagens avel, för egenskaperna som är kopplade till en god gårds- och vallhund är de som gör en isländsk fårhund.

Ett säkert hjälpmedel för att bevara den isländska fårhundens mentala egenskaper för dess ursprungliga arbetsuppgifter, är att testa hunden med just de ursprungliga arbetsuppgifter som hunden använts till. Om man inte tar hänsyn till detta, kan typiska mentala egenskaper gå förlorade.
 
Vallning skall ses mot bakgrund av huruvida hunden kan bedömas som praktisk användbar för fårbonden, även om önskemål/behov/förutsättning kan variera.
En del saker går att träna in men vallningsbeteendet är mycket en fråga om anlag. Däremot är det inget statiskt beteende som vallhundar automatiskt nedärver för att de är vallhundar. Med andra ord, bara för att det är en vallhund så betyder det inte att den kan valla.
 
Vallning är ett sammansatt beteende och för att kunna uttala sig om hunden har användbara vallningsanlag måste just dessa testas, direkt på djur. De egenskapsmässiga förutsättningar som krävs för ett användbart vallningsarbete är intresse för djuren, koncentrationsförmåga, tryck eller pondus, balans och samarbete med förare.
​
Genom SIFKs samarbete med Svenska Kroppsvallarklubben (SvKV) har vi möjlighet till att delta i officiella vallanlagstest, FCIs Natural Herding Aptitude Test (NHAT).
 
Läs mer om FCIs vallanlagstest, NHAT på Svenska Kroppsvallarklubbens hemsida eller under rubriken Vallning här.
Vill man avancera inom vallning finns det även möjlighet att utföra FCIs officiella vallarbetsprov, Herding Working Test (HWT).
 
SIFKs prioritering:
SIFK uppmanar uppfödare och hundägare att vallanlagstesta sina hundar i syfte att få ett gott statistisk underlag och hitta hundar med god vallningsförmåga.

SVKV NHAT

Islandshunden NHAT

 

Släktskap

Den isländska fårhunden är en relativt numerärt liten ras i Sverige och i världen. I Sverige finns det ca 1000 nu levande individer utspridda i landet. Den svenska populationen är idag den tredje störste internationellt efter Danmark och Island.
 
Inavelsgraden mäts i procent och anger sannolikheten att identiska anlag ska förekomma i dubbel uppsättning hos en individ.
Vid en parning blir inavelsgraden hos avkomman hälften av de parade individernas släktskap.
Inavelsgraden är ett genomsnittsvärde och kan aldrig fastställas exakt för en enskild individ.
 
Den isländska fårhunds avelsbas är fortfarande mycket liten och är beroende av regelbundna importer. Även om vi utnyttjar allt tillgängligt avelsmaterial kommer det inte att räcka för att upprätthålla den genetiska variationen utan på sikt kommer det att leda till förlorad genetisk variation och ökad inavelsgrad.
 
Möjligheten till att bevara ärftlig variation är beroende av antalet handjur i avel och på vilket sätt de används.
 
SIFK prioritering:
Det är särskilt viktigt att hänsyn tas till den lilla avelsbasen i rasen och att individer som används i avel är utvärderade enligt rasklubbens rekommendationer för att undvika att ohälsosamma individer används i avel.
 
För att upprätthålla en bred avelsbas är det SIFKs rekommendation att ingen hanhund bör producera mer än 2 procent av antalet valpar i en generation. En hanhund bör därför i nuläget ha högst 5 kullar alternativt max 25 valpar.
Beräkningen är gjort på ett årsgenomsnitt om 100 registrerade valpar per år.
Den önskvärda maximumnivån för barnbarn ligger på ungefär dubbla det antal som gäller för hundens egna valpar. För isländsk fårhund skulle det motsvara ca 50 barnbarn
 
Målsättningen är att sträva mot obesläktade parningskombinationer. På sikt kommer det inte att räcka med att hålla sig under motsvarande kusinparningsnivå, vilket motsvarar en inavelsgrad på 6,25 % utan inavelsgraden vid parning kommer att behöva ligga på under 2,5 %.
 
Det innebär att ytterligare ”nytt blod” krävs inom rasen.
Läs gärna mer kring klubbens arbete och mål för att bevara den isländska fårhunden i RAS - Rasspecifik avelstrategi för Isländsk fårhund.

 

Övrigt

Att vara dräktig och valpa är både fysiskt och psykiskt väldigt krävande för tiken, och därmed är det viktigt att tiken är fullvuxen och i gott skick inför parning och valpning. Enligt kap 6 § 5 Statens jordsverkes föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2020:8) om hållande av hundar och kattar, saknr L102, får inte tiken paras tidigare än 18 månaders ålder och med parning avses såväl naturliga som artificiella metoder. Därmed är det absolut förbjudet att para en tik yngre än 18 månader.
Gällande hanar finns ingen motsvarande lagstiftning men då det är näst intill omöjligt att hinna utvärdera hanhundens mentalitet och hälsa innan den fyllt 18 månader bör man vänta. Kom ihåg att hanhundsägaren bär lika stort ansvar för den planerade kullen som tikägaren, därför ska man vara noggrann med att utvärdera sin hanhund samt välja rätt tik till sin hanhund.

Något annat att tänka på, särskilt för tikar, är att första valpkullen skall ske innan sjuårsåldern, men det är rekommenderat att man tar tikens första kull mellan 2-5 års ålder. Planerar man att ta en till kull på en tik som fyllt 7 år krävs en veterinärbesiktning av tiken. Intyget får inte vara äldre än en månad vid parning.
​Man får absolut inte använda tikar äldre än 10 år enligt SKK grundregler.

SIFKs rekommendation är att endast använda hanhund/tik i avel vid den ålder då hunden uppvisar en vuxen individs fysiska mognad och beteende. Den isländska fårhunden anses ha uppnått denna ålder när den är två till tre år gammal. ​Det är knappast möjligt att göra en rättvis värdering av en individs förtjänster och brister om den är mycket ung.

SIFK avråder därför stärkt avel med individer yngre än två år.

 

Rasspecifik avelsstrategi, RAS

 

Rasstadard

 

Domarkompendium 2022